Börsens historiska avkastning

Den genomsnittliga avkastningen på börsen har historiskt varit cirka 8–10 % per år före inflation, inklusive utdelningar, beroende på marknad och period. Stockholmsbörsen gav enligt Riksbankens historiska statistik 7,8 % per år nominellt och 4,2 % realt mellan 1901 och 2012. Den amerikanska S&P 500 gav 10,0 % per år i dollar 1928–2025. Siffrorna gäller långa perioder, och enskilda år och årtionden har avvikit kraftigt.

Historisk avkastning är ingen prognos. Siffrorna nedan beskriver vad som har hänt, inte vad som kommer att hända, och Börsfakta gör inga bedömningar av framtida avkastning.

Fyra saker som avgör siffran

Den som jämför uppgifter om "börsens avkastning" får ofta olika svar. Det beror nästan alltid på fyra val:

1. Med eller utan utdelningar. Ett kursindex (prisindex) visar bara hur aktiekurserna har rört sig. Ett avkastningsindex (totalavkastning) räknar också med att utdelningarna återinvesteras. Över långa perioder är skillnaden stor.
2. Nominellt eller realt. Nominell avkastning är den faktiska procentsatsen. Real avkastning är justerad för inflationen och visar hur köpkraften har förändrats.
3. Aritmetiskt eller geometriskt medelvärde. Se nästa avsnitt.
4. Period och valuta. Startår och slutår påverkar resultatet mycket, särskilt om perioden börjar eller slutar nära en topp eller en krasch. Amerikanska siffror anges i dollar.

Aritmetiskt och geometriskt medelvärde

Det aritmetiska medelvärdet är det vanliga genomsnittet av de årliga avkastningarna. Det geometriska medelvärdet är den årliga takt som faktiskt hade gett slutresultatet, alltså den genomsnittliga årliga tillväxttakten (CAGR). Det är det geometriska medelvärdet som beskriver hur ett sparande faktiskt har vuxit.

Ett fiktivt exempel visar skillnaden. En aktie stiger 50 % ett år och faller 50 % året därpå. Det aritmetiska medelvärdet är 0 %, men 100 kr har blivit 100 × 1,5 × 0,5 = 75 kr. Den geometriska årstakten är −13,4 %. Ju mer avkastningen svänger, desto större blir skillnaden mellan måtten. Den geometriska årstakten kan räknas ut med Börsfaktas CAGR-kalkylator.

Stockholmsbörsen sedan 1870

Den längsta sammanhängande serien för svenska aktier har tagits fram av ekonomihistorikern Daniel Waldenström och publicerats av Riksbanken i Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden (2014). Den bygger på bland annat Affärsvärldens generalindex och omfattar perioden fram till 2012.

Källa: Waldenström (2014), tabell 6.1. Huvudsiffrorna är geometriska medelvärden per år; aritmetiska inom parentes.

Några iakttagelser från samma källa:

• Utdelningarna har stått för ungefär hälften av den nominella avkastningen 1901–2012.
• Direktavkastningen har sjunkit över tid. Den var i genomsnitt 4,9 % fram till 1943, 4,1 % 1943–1982 och 2,8 % därefter. Det är ett skäl till att kursindex och avkastningsindex skiljer sig mer för gamla perioder än för nya. Mer om nyckeltalet på sidan om direktavkastning.
• Avkastningen varierar kraftigt mellan årtionden. 1980-talet gav 29,4 % per år nominellt, medan börsen under andra perioder legat under en tidigare topp i över ett decennium.

S&P 500 sedan 1928

För den amerikanska börsen är finansprofessorn Aswath Damodarans årligen uppdaterade sammanställning vid NYU Stern en vanlig källa. Den mäter S&P 500 inklusive återinvesterade utdelningar, i dollar.

Enligt Damodaran gav S&P 500 inklusive utdelningar i genomsnitt 10,02 % per år 1928–2025 mätt som geometriskt medelvärde, och 11,85 % som aritmetiskt medelvärde (källa: Damodaran, Historical Returns on Stocks, Bonds and Bills, data till och med 2025). Damodaran redovisar också genomsnitt för kortare perioder i samma fil.

Börsfakta räknar inte fram egna siffror ur indexdatan i filen, till exempel real avkastning eller kursutveckling utan utdelningar, eftersom S&P 500-serien ägs av S&P Dow Jones Indices. Siffrorna ovan är Damodarans egna och gäller i dollar. För en svensk placerare påverkas avkastningen i kronor också av växelkursen. Mer om indexet finns på sidan om S&P 500.

Varför periodvalet spelar så stor roll

Kortare perioder kan ge en betydligt högre eller lägre årlig avkastning än hela perioden sedan 1928, vilket syns i Damodarans genomsnitt för olika perioder. Det betyder inte att börsen har "blivit bättre" eller "sämre", utan att tioårsperioder kan skilja sig mycket från det långsiktiga genomsnittet. Den som köpte på toppen 1929 eller 2000 fick vänta mycket länge innan värdet var tillbaka, vilket redovisas i börskrascher genom historien.

Ränta-på-ränta-effekten gör också att små skillnader i årlig avkastning ger stora skillnader över lång tid. Det går att räkna på med fiktiva siffror i Börsfaktas ränta på ränta-kalkylator.

Det här säger siffrorna inte

• De säger inget om framtida avkastning. Värderingar, räntor, inflation och bolagens vinster skiljer sig från tidigare perioder.
• De avser breda index. Enskilda aktier har haft helt andra utfall, och många bolag har gått i konkurs.
• De tar inte hänsyn till skatt, courtage eller fondavgifter, som minskar avkastningen för en verklig placerare.

Börsfakta ger inga råd om placeringar.